Det här är den längsta av pilgrimslederna till Santiago de Compostela. Den är 100 mil lång, startar i Sevilla i Andalucien och går norrut genom provinserna Extremadura och Kastilien till Salamanca och Zamora. Den tar cirka sex-sju veckor att gå.
Leden är svårare att vandra än till exempel den franska. Den är relativt isolerad med få faciliteter och sämre pilgrims-infrastruktur. Att det är relativt långt mellan härbärgena, cirka 30-35 km, beror på att man delvis faktiskt går i helt obebodda trakter. Det gäller alltså att vara väl förberedd och ha full pejling på var man ska övernatta och hur matintaget ska se ut.
Ibland går man hela dagar utan att vara i närheten av vare sig affärer eller restauranger.
Namnet Via de la Plata, Silvervägen, är en förvanskning av det arabiska ordet ”balata” som betyder bred ytbehandlad väg. När de kristna började pilgrimsvandra här för att komma till Santiago de Compostela, var leden redan en vältrampad handels- och kulturväg som användes för att sprida romersk och muslimsk kultur till hedningarna i de norra delarna av nuvarande Spanien.
Via de la Plata börjar alltså i Sevilla och går norrut genom Mérida, Cáceres, Salamanca och Zamora. Här kan man sedan välja att antigen fortsätta norrut och haka på ”Camino Francais” i Astorga, eller också kan man gå direkt västerut genom Gallicien via Pueblo de Sanabria och Ourense.
Leden är väl markerad med gula pilar. Terrängen är inte speciellt krävande fram till Alcañices. Efter Zamora går det mestadels uppför. Högsta höjden man går på är cirka 1350 möh.
Bästa tiden att gå är mars-maj och september till oktober. Det är möjligt att gå året runt även om det vintertid kan vara väldigt dimmigt. Juli och augusti bör undvikas då det är för varmt.
Camino Portugués, eller Via Lusitana, kallas de pilgrimsvägar som leder från Portugal till Santiago. Förr i tiden var det bara den spanska sträckan som räknades, den från gränsstaden Tui över Pontevedra och Padrón.
Idag kan man välja i huvudsak två leder. Den ena startar i Lissabon. Denna sträcka på cirka 60 mil går via Santarém, Tomar, Coimbra, Porto, Barcelos och Tuy. Den kortare leden startar i Porto, 24 mil från Santiago. De båda lederna korsar floderna Lima och Minho innan de fortsätter in i Galicien.Det spanska segmentet är cirka tolv mil långt.
Lederna vandras av långt färre pilgrimer än Camino Francés. Härbärgena ligger inte lika tätt och det är inte lika välmarkerat. Man vandrar på gamla romerska och medeltida vägar, men även längs relativt hårt trafikerade vägavsnitt.
Lederna går nära atlantkusten och har många vackra vyer.Här finns inga höga bergspass, den högsta punkten är bara cirka 400 möh.
Både Portugal och Galicien får mycket regn under vinterhalvåret. Bästa tiden att vandra här är sen vår och tidig höst. Sommarmånaderna kan bli varma med hög luftfuktighet. Härbärgena är vanligtvis fulla under högsäsong.
Kuriosa:
För den som intresserar sig för UNESCOs världsarvslista finns det flera platser och byggnader längs Lissabon-leden att pricka av. Hieronymus-klostret och Torre de Belém i Lissabon, Kristusklostret i Tomar, gamla stan i Porto, och så förstås gamla stan och katedralen i Santiago de Compostela.
Camino Francés, den franska vägen, är den vanligaste av pilgrimslederna och det är också den som nittio procent av alla pilgrimer vandrar.
Den går från Saint-Jean-Pied-de-Port på den franska sidan av Pyrenéerna till Roncesvalles på den spanska sidan och fortsätter sedan nästan åttio mil till Santiago de Compostela genom städer som Pamplona, Logroño, Burgos, Léon, Astorga och Lugo.
Leden som funnits i mer än tusen år är mycket välmarkerad med gula pilar på stenar, träd och byggnader. Det finns gott om både matställen och härbärgen längs vägen och man behöver inte planera så väl i förväg. Räkna med att det tar cirka fyra veckor att gå.
Man kan i princip gå leden året runt, men då får man räkna med snö i Pyrenéerna och i bergen i Léon och mycket regn i Galicien under vinter och tidig vår. Större delen av leden är mycket varm under sommar-månaderna. April - juni samt september - oktober är att rekommendera.
Camino del Norte, den 825 kilomer långa leden som till större delen går längs Spaniens norra kust, är kanske en av de svåraste att vandra.
Det är delvis brant, det kan regna och vara dimmigt dagar i sträck, man möter väldigt få andra pilgrimer och härbärgena ligger inte alltid tätt. Men när allting stämmer, ja då är den här leden fantastisk.
Leden startar i Irun, ett stenkast ifrån den franska gränsen. Den slingrar sig fram längs kusten igenom Baskien, Kantabrien och Asturien, genom städer som San Sebastian, Bilbao, Santender, Gijón och Ribadeo innan den kommer in i Galicien där den fortsätter in i
landet mot slutmålet Santiago de Compostela.
Man vandrar längs den klippiga kusten vid Biscayabukten där havet spelar upp sin underbara musik medan man på håll ser de höga spektakulära bergen i nationalparken Picos de Europa. Ibland går man flera kilometer i sanden på någon strand, ibland måste man ta sig fram med hjälp av båt. Man ser intressanta platser som filmstaden Llanes, staden Guernica som Picasso gjorde känd, och Bolibar som den sydamerikanske frihetskämpen Simón Bolívar stammar från.
Man vandrar genom Spaniens ciderdistrikt där äppellundarna ligger tätt. Och är man intresserad av arkitektur kan man passa på att njuta av de färglada pampiga villor återvändande spanjorer lät uppföra efter att gjort sig förmögenheter på andra sidan Atlanten vid förra sekelskiftet.
Den mest kände person som vandrat här sägs vara San Francisco av Asissi som gjorde sin pilgrimsvanring år 1214.
Relevanta guideböcker
pilgrimsinfo © 2023 • Privacy Policy • Terms of Use